Överfallet på Jugoslavien våren 1999, där Tyskland i brott mot folkrätten genomförde sitt första angreppskrig efter 1945, skedde med Steinmeier som statssekreterare i förbundskanslerns kansli.
Därefter var han drivande för politiken att associera Ukraina till EU för att därmed som tränga tillbaka det ryska inflytandet på det forna Sovjetunionens territorium. För att lyckas med detta godkände han en kupp med i Kiev, med inblandning av högerextrema och även rent nynazistiska grupper.
"Anti-terrorkriget" har också länge präglat Steinmeiers åtgärder; i kanslerskansliet var
han i ledande position djupt involverad i det tyska tortyrsamarbetet med CIA.
Så försökte den blivande tyske presidenten under hösten 2002 hindra överförandet till Tyskland av en oskyldig man från Bremen från USA:s tortyrläger på Guantanamo. Han är också medansvarig för förhör av tyska misstänkta i syriska och libanesiska tortyrfängelser. Slutligen har han politiskt sökt hjälpa en jihadistisk milis som av det tyska rättsväsendet klassats som en terroristorganisation.
Han har motsatt sig tillbakadragande av de tyska trupperna från Afghanistan.
Den tyske presidenten har i huvudsak ceremoniella funktioner, men vid undantagstillstånd får han stora funktioner och han kan utlysa nyval. Han utser också kansler. Traditionellt brukar också presidenten tillskrivas en roll som (a)moralisk vägvisare.
En av Steinmeiers företrädare på presidentposten, Hörst Köhler, tvingades 2010 avgå sedan han förklarat att Tysklands deltagande i Afghanistankriget var en handelspolitisk nödvändighet.
Köhler efterträddes av Joachim Gauck som också trasslade in sig genom att förklara Afghanistankriget vara "inte bra, men uthärdligt och berättigat".
http://www.german-foreign-policy.com/de/fulltext/59538
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.