En rad kandidater kräver slut på sanktionerna mot Ryssland och
ett mer kritiskt förhållande till EU. Presidentvalets första omgång blir den 23 april. I mätningar före jul ledde följande kandidater:
Francois Fillon (republikan) 27,5 %,
Marine Le Pen (Front National) 24 %, Emmanuel Macron (f d socialist) 13,5 %, Jean-Luc Mélanchon (Vänsterfronten) 12,5 %.
Men allt kan hända och den slutliga utgången blir i hög grad
beroende av vem som kommer att ställas mot Marine Le Pen.
Redan nu märks kraftigt ändrad retorik. Idag är inte bara det republikanska partiet och Nationella Fronten utan också den franska vänstern för en konstruktiv dialog med Ryssland och
avlägsnande av de anti-ryska sanktionerna.
Nationella fronten, som kräver erkännande av Krims återförening med Ryssland, avskaffande av euron och ytterst utträde ur EU, har en stark opinion i ryggen och driver de andra partierna i sin
riktning. Med bl.a. krav på att begränsa storföretagens direktörslöner ligger Front National långt till vänster om t.ex. Manuel Valls som nu tvingas anlägga en radikalare retorik.
Enligt beräkningar av socialistpartiet kommer mellan 1,5 och 2 miljoner väljare att delta i partiets primärval 22 och 29 januari, att jämföra med de nära 4,5 miljoner som deltog i republikanernas
primärval.
Leder gör f d premiärminister Manuel Valls (kallad "vänsterns Sarkozy") och f d industriminister Arnaud Montebourg.
Men oavsett hur det valet går kommer även Vänsterfrontens Jean-Luc Mélenchon, som fick 11 procent av rösterna 2012, att kandidera i presidentvalet liksom Emmanuel Macron, enligt l'Express
Frankrikes populäraste politiker just nu, och f d ekonomiminister under Hollande.
I avsaknad av det en gång stora franska kommunistpartiet, under sina glansdagar Europas största, finns det en vildvuxen flora av vänsterorganisationer som prövar krafterna i valet.
Det senaste tillskottet är Parti de la demondialisation, "Avglobaliseringspartiet" (www.pardem.org).
Enligt en opinionsmätning från YouGov oktober 2016 är det bara omkring en femtedel av européerna som betraktar "globalisering" som något i huvudsak ont. Men Frankrike sticker ut. Där är lika
många negativa som positiva till "globalisering".
Inom Norden är norrmännen de mest kritiska. Sverige är det land i YouGovs urval på sju europeiska länder (Storbritannien, Frankrike, Finland Danmark, Norge, Sverige, Tyskland) där man är mest förstående till utländska företagsuppköp.
57 % av svenskarna tycker det är OK, medan en majoritet av fransmännen (51 %) säger nej till utländska uppköp.
Detta går i sin tur tillbaka på sociala faktorer. Frankrike är det land i Europa som bevarat mest av familjejordbruk. Medan grannlandet Spanien domineras helt av jordbruksproducerande bolag
som köpt ut familjejordbruken lever dessa ännu i Frankrike.
Charles de Gaulle ställde 1962 den berömda frågan: "Hur kan man styra ett land med 246 olika sorters ost?"
Han underskattade sitt lands mångfald. Idag finns det förmodligen ett tusen olika sorters ostar i Frankrike, varav många opastöriserade.
red
Det är känt att de Gaulle utsattes för flera mordförsök, en gång pepprades hans bil med kulor. Thierry Meysan på voltairenet hävdar att CIA hade sitt finger med i spelet och att attentaten inte bara gällde "sveket" i Algeriet utan de Gaulles självständiga politik med frigörelse från Nato.
SvaraRaderaSjälvständigheten är främsta skälet till att Le Pen ständigt stämplas som extrem och ingalunda hennes krav på stramare koll på invandringen. När kravet på frigörelse från EU:s tyglar kopplas samman med en önskan om goda relationer med Ryssland blir det extrema direkt outhärdligt.
En jämförelse med Finland är instruktiv. Så fort det stod klart att Finlands nyhöger hatade Ryssland av hela sitt hjärta och hela sin själ och ivrigt frotterade sig med Nato och EU tilldelades de en rad centrala ministerposter, såsom utrikes- och försvarsministerierna.