Fria val på Kuba?

Palme och Castro 1975. På 1980-talet  mördades den ene och
den andre dömdes ut som "diktator".

I samband med Fidel Castros bortgång har nästan inte något svenskt massmedium, någon enda dagstidning kunnat låta bli att kasta glåpord efter honom och håna Kuba som en "diktatur".

Fidel Castro "förbjöd fria val" heter det, när det är alldeles precis tvärtom.


Ännu på 60- och 70-talen var det omöjligt att kalla det just befriade Kuba för en "diktatur". Sveriges bedrev ett omfattande utvecklings-samarbete med Kuba fram till 1980, då det avbröts,



Sedan ungefär 30 år har det blivit obligatorisk norm att kalla
Kuba för "diktatur". Så till den grad att även vänsterpartier
runt om i Europa tar avstånd från Kuba. Vid Castros död
nämndes inte denne med ett ord på vänsterledarens hemsida.

De rutinmässiga fördömandena av Kuba ingår i det totalitära
nyliberala paradigm som varit rådande sedan ungefär 30 år. På
ekonomins område motsvaras det av Washington Consensus från 1989
som tvingar staterna att sälja ut statsföretag och privatisera
nyttigheter som vatten och el.

På politikens område är det vad anglosaxiska NGO:r som Freedom
House, Human Rights Watch och Amnesty (genominflitrerat av MI6,
som grundaren Peter Benenson med avsky konstaterade) säger som är normen och
enligt Freedom House finns på finns det bara ett land på hela
västra halvklotet som är "ofritt" och det är Kuba.

När Kanadas premiärminister Pierre Trudeau sände sina
kondoleanser tillm Kuba - hans far var en vän till Castro - fick
han omedelbart en uppsträckning från Washington.

Några få modiga europeiska ledare, som Irlands president Michael
D Higgins skickade en varm hälsning till det
sörjande Kuba. Stefan Löfvén valde att varken sända kondoleanser
eller någon delegation till Kuba, ett beslut som verkligen
reducerar Sveriges roll till den fega schakalstaten i stället för
att ta tillfället att hävda vår alliansfrihet. .

Genom att oreflekterat upprepa sådana påståenden uttrycker vasallstaterna och deras media obruten lojalitet för världshärskaren. För varje förolämpning av Kuba eller någon annan av den handfull pariastater som Washington utsett sågar vi ännu ett tag på den gren vi själva sitter på.

* * *

Många av de länder som kommit ur kolonialt och imperialistiskt
förtryck valde på 60-talet ett politiskt system, som innebar att
enheten från befrielsekampen skulle bevaras. Merparten av Afrika
kom att styras i former som avvek från västerländsk
parlamentarism.

Så även Kuba, som i praktiken hade varit USA:s koloni sedan spansk-amerikanska kriget 1898. Det s k Plattillägget som gav USA rätt att bilda regering på Kuba återkallades visserligen 1934 men USA behöll makten bakom kulisserna. Sedan 1902 har USA militärbasen Guantánamo på Kuba, ett olagligt fördrag eftersom det tillkom med våld, men som likväl inte gått att häva enligt gällande folkrätt.

Kuba valde naturligt nog ett politiskt system som lämnade så lite öppningar som möjligt för manipulationer utifrån. Castro hade ju själv varit presidentkandidat för ortodoxa partiet 1952, ett val som USA helt sonika inställde.

Därför valde Kuba att utesluta politiska partier ur valprocessen. Sedan 1992 tillåts dock politiska partier på Kuba och det finns en hel drös av dem. Men man har valt att behålla ett personvalssystem - där alla som är över 16 år, inte är mentalsjuka och inte av någon anledning berövats sina rättigheter kan utses till kandidat på lokala nomineringsmöten öppna för alla.

När Kuba och USA 2015 återupprättade diplomatiska förbindelser efter mer än 50 års blockad passade Kuba på att släppa alla de 53 fångar som USA kallat för politiska och hade begärt fria.

Finns det några politiska i Kuba idag har de säkert inte sämre utsikter till rättvis behandling än de politiska fångar som USA håller i Guantánanmo.

* * *

Kuba må vara ett fattigt land. Det har drabbats av två hårda slag
som antagligen hade tagit knäcken på de flesta. USA:s
handelsblockad beräknas ha kostat landet 753 miljarder dollar i
uteblivna intäkter. Det motsvarar 20 förlorade år.

Dessutom förlorade ön efter Sovjets sammanbrott 85 procent av sin utrikeshandel och utländska investeringar. BNP föll med 35 %.

Men Kuba reste sig. Ekonomin är långt bättre än i många andra latinamerikanska länder. Om vi använder UNDP:s välfärdsmått så är det bara 4 länder i Latinamerika där man har det bättre. Man lever bättre än i alla de länder i Europa som köar för att komma med i EU.

85 % av människorna äger sina hem. Och de som måste hyra betalar högst 4 % av inkomsten. Med fri utbildning och fri hälso- och sjukvård har landet blivit storexportör av välfärd till övriga Latinamerika. Tillsammans med Chavez i Venezuela startade Kuba Operation Mirakel som kunnat ge 3 miljoner latinamerikaner kostnadsfria ögonoperationer. När ebolaepidemin härjade i Västafrika i fjol var det land som skickade flest läkare Storbritannien. Men det land som skickade näst flest var Kuba. USA skickade militär.

Efter den blodiga statskuppen i Ukraina behöver vi inte tvivla på att USA är berett att med alla medel störta folkmakten på Kuba. För varje antiimperialistiskt sinnad människa är det en plikt att fördöma alla utifrån kommande krav på politisk omvandling av Kuba. Om kubanerna ska ha ett partilösa personval, tvåpartival eller tjugopartival är uteslutande deras egen sak. När USA kräver vad dom menar med fria val är det bara ett sätt att försöka få in den stålskodda foten i dörrspringan.

USA, är ett land som utfört minst 29 öppna militärinterventioner i Latinamerika, och oräkneliga synliga och osynliga kupper, har mist all rätt att undervisa Kuba i demokrati. Inget annat land har fräckheten att med ett så långt syndaregister föreskriva för andra, tidigare förslavade länder hur de ska leva.

Castros vrede mot den stora grannen flammade in i det sista. När Obama kom till Kuba och hans viktigaste budskap var att tillsammans "glömma det förflutna" skrev Fidel:

"Jag antar att vi alla var i riskzonen för en hjärtattack efter att ha hört dess ord från USA:s president. Efter en hänsynslös blockad som har varat nästan 60 år, och alla som dött under legosoldaters attacker mot kubanska fartyg och hamnar, ett flygplan fullt av passagerare som sprängdes i luften, legoinvasioner och massor av våldshandlingar?

Ingen ska hysa illusioner om att folket i detta värdiga och osjälviska land kommer att avstå äran, rättigheterna eller den andliga rikedom de har fått med utvecklingen av utbildning, vetenskap och kultur.

Och jag varnar att vi är kapabla att producera all den mat och materiella rikedom vi vill ha, med folkets ansträngningar och intelligens. Vi behöver inte några gåvor från imperiet. Våra ansträngningar kommer att vara lagliga och fredliga, för sådant är vårt åtagande för fred och broderskap bland alla människor som lever på denna planet."

Den som förebrår Kuba för att vara en "diktatur" som inte
tillåter talet om "fria val" bör ställas en rad motfrågor:

1. Vilka val fanns på Kuba före den kubanska revolutionen? Svar:
Inga.

2. Vem har enligt FN-stadgan rätten att utforma Kubas demokrati? Svar:
det kubanska folket.

3. Vem hotar Kubas demokrati (med militär intervention, dolda
CIA-operationer och fixade "färgrevolutioner")? Svar: USA.

Stefan Lindgren