"Samtidigt vidgas hela tiden listan på förbjudna ord. Sexualnöden blir alltmer bortljugen", skriver Jan Myrdal i denna samtida betraktelse.
Jan Myrdal:
Denna text passar inte i nu officiella medier. Det är i och för sig inte märkligt. Det är själva poängen ty om resonemanget förr varit intellektuellt begripligt i Sverige både på dåtida högerkant och bland det läsande och diskuterande intellektuellt fåtal som då fanns till "vänster" är det nu föst bortom den rådande horisonten.
Jag tar därför upp frågorna en efter en på olika håll. Om jag därtill har arbetstid nog kvar att använda då tar jag det insamlade materialet för att tydliggöra såväl den undre fantasivärlden (medelklassen associerar där fritt på analytikersoffan) som vad den kommersialiserade sexualiteten bedömer vara önskemålen bland den verkliga sexualnödens nuvarande manliga offer (många bland dem invandrare)
Här alltså resonemang som även i Sverige varit tydliga 1944 och 1968 men nu överdeterminerat obegripliga. (Som de varit i London 1859)
* * *
Visst kan man med Nationalencyklopedin beskriva viktorianism som en "förhärskande tidsanda ... säregen blandning av moralism ... och lycklig omedvetenhet ... dubbelmoral som av eftervärlden hårt kritiserade skuggsidor." Men man måste lägga till: imperialism och elände samt ekonomiska framsteg och stora sociala reformer. Därtill: inte bara viktig litteratur och journalistik utan en smet av cant (oöversättbart ty inte bara hyckleri) [red:s fotnot] över alla offentliga ord. Om detta har diskuterats och skrivits sedan trettiotalet i förra århundradet. Ja, ett sekel längre ty redan när denna sociala cant var som segast och omedvetenheten helt påbjuden skrev Richard Owen och Friedrich Engels om dess natur och dess dubbeltydighet, den beskrevs därtill litterärt i kulturer så olika som Frankrikes eller Rysslands.
De senaste femtio årens Sverige visar motsvarande fenomen. Nå, världsvälde är landet inte, snarare en liten schakalstat smygande efter de stora rovdjuren. Det kan envar se i statistiken fast ingen i landet får vilja erkänna det. Den officiella tidsandan är av bedövande godhet och rättsinne. Lyssna till riksdagsdebatterna eller läs tidningarnas ledarsidor! Den föredömligt socialt frispråkliga öppenheten i sexualfrågor tycks unik. Endast i Sverige kan statens egen (fristående) radio ge ordentlig anvisning på hur cunnilingus i praktiken bör genomföras. Spegelvänt vidgas samtidigt hela tiden listan på förbjudna ord. Bowdleriseringen [red:s fotnot 2] blir till allmänt påbud och den sinnevärldsliga sexualnöden blir alltmer bortljugen. Jag tvivlar därför inte på att samtycket av riksdagen lagfästs utan att den diskuterat de åtgärder detta kommer att kräva. Vidare finns också i detta Sverige socialt smuts och elände, tiggare utanför ICA och Coop i alla samhällen, grym åldersdiskriminering, vidgande klyftor mellan klasserna, utarmning av hela landsändar samt ghettoisering med växande etniskt/kulturellt hat medborgare emellan. Alltså blir dess offentliga politiska diskurs och lagstiftning på typiskt sätt alltmer högstämt idealisk. Samma cant som en gång i det viktorianska England.
Mycket kan man som skriftställare i det nutida Sverige inte göra. Kanske inte ens det som refraktära kolleger i det viktorianska England gjorde med sina ord. Det enda man vet är dock det som jag minns att folk sjöng i Hamburg 1944: Alles geht vorüber, alles geht vorbei.
Men försöka går an. Dels med en jagbok där jag väl en sista gång, då jag går på mitt nittionde, denna gång utan särskild hänsyn till mig eller andra, skalar löken och skriver en jagbok: Ett andra anstånd.
Men det räcker inte med att tycka. Visst, jag tror att den svenska självbilden, särskilt om sexualitet, inte bara den i politik och på ledarsidor utan också den som på högskolor och av akademiker utger sig för att vara vetenskap till största delen är anpasslig cant. Men det räcker inte med att tro. Inte ens med att sikta igenom de senaste egna sjuttiofyra årens erfarenheter.
Dels gör jag det genom att lägga medelklassen på soffan och låta den associera fritt. Ty som vännen Ove Swenje på Trefaldighetskyrkan i Kristianstad sade mig 1948: De katolska präster som fått lyfta på locket under bikten i en mansålder vet vad som kryper och kravlar därnere. Alltså har jag gått ut på nätet och av den oöverskådliga mängd pornografiska texter vilka skrivits av inre tvång - inte för att få betalt - laddat ned något tusental. Dem bör jag gå igenom. Det finns anständiga skribenter vilka blandar ihop drömfantasi och handling. Men det allmänna fantiserandet utlöser inte verkliga handlingar. Det är lätt att bevisa. Det mesta av det invecklade mördandet i det svenska deckarundret motsvaras inte av sådana verkliga svenska mord. De är blott fantasiprodukter. Vilka dock säger mycket om det svenska själslivet. Likaså motsvaras dessa tusentals incestfantasier, lärarinnesamlag och tidelagsdrömmar inte av skeenden i någon verklighet. Fast ju mer jag läser ju bättre förstår jag vad vännen Ove Swenje sade mig för snart sjuttio år sedan.
Men dels också med att skriva ut de 694 prostitutionsannonser från Fagersta och Varberg som kommit upp på skärmen under detta arbete. De visar en helt annorlunda bild än den som den offentliga prostitutionsdebatten ger. Jag har ju inte antagit dessa erbjudanden och vet därför inte om de rör verkliga kvinnor här i närheten. Vet heller inte om fotografierna - och namnen - är riktiga. Men det som säger mycket om den verkliga sexualnöden i Fagersta och Varberg är vad dessa kvinnor (eller deras hallickar) skriver om sig. De flesta hävdar att de befinner sig på fem eller tio minuters avstånd och garanterar knull (ibland avsugning) utan krångel med kreditkort och ofta helt gratis. (Vilket jag inte tror på.) Men än intressantare är att mycket få säger sig vara unga kvinnor eller flickor. De flesta hävdar att de är mogna och gifta kvinnor. Många skriver att de är äldre. En mycket stor grupp utger sig för att vara farmödrar. Flera att de är i sextioårsåldern. Några hävdar att de är fula och flera att de är feta. Det säger mycket om vilka köpare annonserna vänder sig till.
Värdet av samlingen är att jag inte valt ut annonserna utan skrivit ut allt som kommit upp på skärmen under insamlingsarbetet. Om jag inte hinner göra färdigt så lägger jag samlingen i Jan Myrdalbibliotekets arkiv.
Men bilden av Sverige blir rätt lik den som olika skribenter i efterhand gett om det viktorianska England.
Jan Myrdal
Red:s fotnoter:
Cant används dels om förbrytarspråk o dyl, dels om uttalanden, särskilt i religiösa eller moraliska ämnen, som den talaren/skribenten inte uppriktigt tror på.
bowdlerisera Se Thomas Bowdler i engelska wikipedia. Engelsk läkare som skrev om alla Shakespeares verk tvöätta bort sådant som han ansåg var olämpligt för kvinnor och barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.