När Sovjet ville stoppa sveket i München

Ivan Majskij (v..) med Winston Churchill på trappan till St. Paul's
Cathedral, 16 september 1941

Sovjetdiplomaten Ivan Majskij är mest känd för sina försök att stoppa den brittiska eftergiftspolitiken mot Hitler. Nu har hans dagböcker publicerats i Israel.

Den israeliske historikern Gabriel Gorodetsky har publicerat ett urval ur sovjetambassadören Ivan Majskijs dagböcker från den dramatiska tid i London där han kämpade för att förbättra sovjetiska-brittiska relationerna.

Ingen lätt uppgift!

”Endast Gud, som ni inte tror på, kan hjälpa er under de kommande sex till sju veckorna", sa den brittiske premiärministern Winston Churchill när Majskij den 4 september 1941 framförde Stalins begäran om militärt bistånd efter den tyska invasionen av Sovjetunionen. Men Röda armén kunde, utan Guds och Storbritanniens hjälp, i slutet av året stoppa angriparna utanför Moskva.

Gorodetsky – som konsekvent kritiserar tesen om att Hitlers anfall på Sovjet var ett förebyggande preventivkrig - beskriver dagböckerna som ”unika och fascinerande” och ser dem som de kanske viktigaste bland det fåtal dagböcker som bevarats från höga sovjetiska tjänstemän från 1930- och 1940-talen. Han ser Majskijs böcker som "en lika noggrann som uppriktig krönika". De ger ovanliga inblickar i den sovjetiska och brittiska diplomatin under kriget och i hur en exceptionell diplomat av den gamla skolan arbetade. Majskij visar också hur viktig personligheten, personlig sympati och antipati, är för en utrikespolitisk framgång

Majskij föddes 7 januari 1884 som Ivan Michailovitj Lachovietksij i staden Kirillov, cirka 40 mil från Moskva, som son till en polsk-judisk informator; pseudonymen "Majskij" lade han sig till med 1909 under exil i Tyskland. Han tillbringade sin barndom i Omsk, Sibirien. I Sankt Petersburg, där han studerade historia och filologi, gick han in i den ryska socialdemokratins mensjevikiska flygel, greps och förvisade i samband med revolutionen 1905 och emigrerade via Schweiz och Tyskland till London, där han utan att kunna språket ,kände sig förlorad i ”stenöknen” – tills han fick kontakt och blev vän med Georgij Titjerin och Maxim Litvinov. Den senare blev med tiden Sovjetunionens folkkommissarie för utrikesärenden, utrikesminister, något som visade sig vara betydelsefullt för Majskijs diplomatiska karriär.

Kort efter februarirevolutionen 1917 återvände Majskij till Ryssland, sökte och fann sin väg till bolsjevikerna 1919-1920. Efter "självkritik" i partiet fick han 1922 diplomatiska uppdrag och blev redan 1925-1927 sändebud i London. Därpå följde stationeringar i Tokyo och Helsingfors, innan Litvinov 1932 utnämnde honom till ambassadör till Storbritannien. Brittiska UD hade informerat Moskva att det inte hade några invändningar. Majskij var glatt överraskad, en del kollegor däremot "chockade".

Majskijs utnämning hade gynnats av Stalins önskan att göra sig av med ambassadör Grigori J. Sokolnikov, en före detta motståndare, liksom av Litvinovs ansträngningar att skapa ett kollektivt säkerhetssystem med västmakterna för att möta det nazistiska hotet från Tyskland. Majskij fördömde München-överenskommelsen i september 1938 och kritiserade den ödesdigra roll den brittiske premiärministern Chamberlain och utrikesminister Halifax spelade. Han uppmuntrade dessas motståndare Churchill och Eden i deras förkastande av eftergiftspolitik mot Hitlertyskland och, sedan de blivit premiärminister respektive chefsdiplomat, deras närmande till Sovjetunionen som en allierad i kriget.

Majskij ställdes inför en "antirysk hysteri" i Storbritannien i samband med de "stora utrensningarna" i Sovjetunionen 1937-1938 och kände sig inte ens säker för sitt eget liv när många av hans kolleger försvann. I maj 1939 satt han ordförande på Nationernas Förbunds sista möte i Genève. Där bjöd han efteråt medlemmarna i rådet och sekretariatet på lunch, med kaviar och vodka som han hade tagit med från London. Men Genève gav ändå ”en obehaglig, diffus eftersmak. Nationernas Förbund luktade lik. "

Efter den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten 1939 befann han sig i rollen som "passiv" ambassadör; Han kände sig "föraktad". Men efter den tyska invasionen av hans hemland var han åter en "oumbärlig spelare" på den internationella arenan. Det måste ha varit frustrerande för honom att de många varningar för Hitlers aggressionsplaner han förmedlat ignorerats i Kreml. Men nu började han ett outtröttligt arbete för att få igång en anti-Hitler koalition och ett snabbt öppnande av en andra front, som - förhindrad av Churchill – först blev verklighet i juni 1944.

Majskijs elva år som ambassadör innebar nära personliga relationer med många av de främsta brittiska politikerna och framstående intellektuella. De träffades ofta på officiella evenemang och privata mottagningar, banketter, middagar och tebjudningar. "Småprat med whisky och soda" kan vara mycket produktivt. Majskij var en skarp betraktare och väl medveten om politikens "dubbelmoral". Han beskriver träffande människor och deras åsikter och hade goda förbindelser inflytelserika delar av den brittiska pressen. Den "linje" Moskva beordrade varierade och modifierade han ibland.

Sommaren 1943 återkallades Majskij från London liksom Litvinov från Washington. Båda utsågs vice utrikesministrar, något som de uppfattade som en degradering. Anledningen var Stalins missnöje med att de inte lyckades få till öppnandet av den andra fronten. Också Majskijs förtrolighet med Churchill störde Kremlchefen. "Han pratar för mycket och kan inte vakta sin tunga”, sa Stalin till Churchill under dennes besök i Moskva i mitten av augusti 1942, ett besök som Majskij arrangerat.

Diplomaten övergick 1946 till en akademisk verksamhet. I februari 1953 greps han under kampanjen mot den påstådda "judiska läkarkomplotten". I rättegången dömdes han först men benådades kort senare, år 1955. De sista 20 åren av sitt liv ägnade Majskij åt sina memoarer, som 1967 dök upp Östberlin-förlaget Dietz. Den 3 september 1975 dog denne säregne diplomat som av Västs recensenter nedlåtande brukar kallas "misslyckad” eller "Stalins favoritkamrat", en som ”i fin päls” kämpade för världsrevolutionen".

Källa: Neues Deutschland

Gabriel Gorodetsky: Die Majskij-Tagebücher. Ein Diplomat im Kampf gegen Hitler 1932 - 1943. A. d. Engl. v. Karl Heinz Siber. Verlag C. H. Beck, München 2016. 896 S., geb., 34,95 €.