Made in America?

Är USA och Islamiska staten verkligen fiender? Eller är Islamiska staten direkt eller indirekt en produkt av USA:s egen politik?

Den USA-ledda koalitionen som nu försöker få det att se ut som om den bekämpar ISIS hjälpte medvetet till att skapa den islamiska staten i syfte att isolera Assad och hindra ett växande iranska inflytande, hävdar flera nordamerikanska forskare..


Redan så tidigt som i augusti 2012 visste just samma USA-ledda koalition mycket väl att föregångarna till ISIS, al-Qaida i Irak (AQI) och Islamiska Staten Irak (ISI), dominerade den syriska oppositionen tillsammans med andra al-Qaeda anslutna grupper.

De visste att AQI var på tillbakagång under 2009-10, men kunde återuppstå tack vare upproret i Syrien. Trots detta fortsatte USA och dess allierade att ge stöd, finansiering, vapen och utbildning till dessa extremistgrupper, och såg deras uppgång (och deras fruktansvärda brott mot mänskligheten) som en strategisk tillgång för att främja sina geopolitiska syften.

Uppgången för islamiska staten var inte bara förutspådd, den var det uttalade målet för de makter som sponsrade den syriska sektoppositionen i syfte att bekämpa Assad och hålla tillbaka Iran. Trots att tillväxten av en islamisk stat förväntades få ödesdigra konsekvenser för Irak, inklusive Mosuls och Ramadis fall, fortsatte USA-koalitionen enträget sitt stöd till den syriska oppositionen, vilket leder till slutsatsen att detta var antingen ett syfte i sig, eller åtminstone en accepterad biprodukt av de politiska besluten.

Ett sjusidigt dokument från den amerikanska militära underrättelsetjänsten (DIA) daterat augusti 2012, som nyligen släppts under Freedom of Information Act, säger uttryckligen att den syriska oppositionen vid den tiden höll på att "ta en tydligt sekteristisk riktning" och att "salafisterna , muslimska brödraskapet och AQI är de viktigaste drivkrafterna bakom upproret i Syrien".

AQI, föregångaren till den islamiska staten, "stödde den syriska oppositionen från början", men hade "en tillbakagång ... under åren 2009 och 2010". "Men när väl upproret brutit ut i Syrien, började religiösa och stambaserade krafter i regionerna sympatisera med det sekteristiska upproret”. Trots dessa fakta, var det "Väst, Gulfstaterna och Turkiet [som] stöd[de] oppositionen", medan" Ryssland, Kina och Iran stöd[de] regimen”.

Vidare förutspådde DIA att "ISI (Islamiska Staten Irak) också skulle kunna utropa en islamisk stat genom att slå sig ihop med andra terroristorganisationer i Irak och Syrien" och att "det finns en möjlighet att etablera en formellt proklamerad eller informell salafistprovins i östra Syrien”. Detta är också exakt vad som skedde under åren efter 2012 i och med utropandet av Islamiska Staten. Men detta var inte bara en möjlighet, det var i själva verket "exakt vad de makter önskar som stöder oppositionen i syfte att isolera den syriska regimen". De stödjande makterna sägs vara "Väst, Gulfstaterna och Turkiet."

Rapporten fortsätter med att konstatera att "krisens framtida utveckling" innebär att "regimen kommer att överleva" men att den nuvarande händelseutvecklingen går mot att bli "ett krig genom ombud" mellan Iran och Ryssland-Kina å ena sidan och västvärlden, Gulfstaterna och Turkiet å den andra.
 
Vidare förutspår rapporten klart Mosuls och Ramadis fall, och att "den försämrade situationen får ödesdigra konsekvenser för situationen i Irak ... Detta skapar ett idealiskt läge för AQI att återkomma till sina gamla fickor i Mosul och Ramadi, och kommer att ge ny kraft i deras försök att ena jihadisterna bland inte bara Sunnimuslimerna i Irak och Syrien, utan också i resten av den sunnitiska arabvärlden mot vad AQI ser som fienden, de otrogna”.

Rapporten befarar att detta kan "skapa allvarlig fara när det gäller att ena Irak och skydda dess territorium”.

En förutsebar konsekvens
DIA-dokumentet var klassat som "hemligt" och distribuerades till Department of Homeland Security, Utrikesdepartementet, DIA, FBI, CIA, försvarsministern, utrikesministern, militära Central Command, och andra myndigheter. Det är en Underrättelserapport, inte ett ”slutlig underrättelseutvärdering”, ändå var dess information noga granskad före spridningen.

Det hela innebär att den USA-ledda koalition som nu ”bekämpar” ISIS konsekvent stödde en opposition som den visste dominerades av sekteristiska extremister. Den ljög för allmänheten när den beskrev oppositionen som "moderat", samtidigt som man förutsåg att stödet till dem skulle leda till inrättandet av en "islamisk stat". Kort sagt underlättade man bildandet av "Islamska staten" för att försvaga och bekämpa Assad och försvåra en iransk expansion. Det är en grundpelare i juridiken att "en gärningsman måste haft uppsåt och insett en handlings naturliga och förutsebara konsekvenser" för att kunna dömas. Även om dokumentet inte erkänner ett uttryckligt uppsåt, så innebär alltså det faktum att uppkomsten av ISIS var en ”naturlig och förutsebar konsekvens” av den fortsatta hjälpen till den sekteristiska oppositionen, att USA och dess allierade måste ha haft ett uppsåt.

Dessutom, genom att dokumentet specifikt nämner Irak som centrum för en oönskad iransk "Shia"-expansion och exakt förutspår sunniextremisternas erövring av Mosul och Ramadi som en försäkring mot en sådan expansion, leder det hela till slutsatsen att ISIS framgångar i dessa städer inte var något att USA motsatte sig, utan något som den önskade. Eftersom förlusterna av Mosul och Ramadi också var "naturliga och förutsebara konsekvenser", och med tanke på de högst misstänkta sätt som de båda städerna föll och det faktum att USA-koalitionen, trots dessa förutsägbara resultat, ändå fortsatte den politik som ledde till dessa resultat, måste USA och dess allierade anses, direkt eller indirekt, ha avsett dessa resultat.

Mosuls fall
Mosuls fall i juni 2014 var, måste man komma ihåg, som Noam Chomsky skrev,

"...ganska anmärkningsvärt. Faktisk häpnade militäranalytikerna i väst. Kom ihåg vad som hände, Irak har en armé, och den irakiska armén vet hur man slåss. Under Iran-Irak-kriget kämpade den hårt och brutalt, och vann i slutändan faktiskt kriget, med USA:s stöd. Den irakiska armén bestod av 350 000 man, beväpnade till tänderna med alla typer av avancerade vapen. Den hade utbildats av USA i över ett decennium. De stod nu inför ett par tusen lätt beväpnade jihadister. Det första som hände var alla generaler sprang sin väg. Därpå sprang alla soldater iväg och lämnade kvar sina vapen Och sedan var det bara för jihadisterna att marschera in i Mosul och sedan i stora delar av Irak. Det var en ganska fantastisk företeelse, den säger en hel del om man tänker på det."

De ”irakiska säkerhetsstyrkorna upplöstes och flydde, ledda av sina befäl”, skrev en irakisk soldat och fortsatte:

"På morgonen den 10 juni gav vår befälhavare order om eldupphör och att vi skulle lämna över våra gevär till upprorsmännen, slänga våra uniformer och lämna staden” (1)

Mosul skänktes helt enkelt bort av en krigshärdad armé av 350 000 män till en lätt beväpnad brigad av cirka 1 300 islamister (2), officerarna beordrande sina underordnade att lämna över sina vapen till jihadisterna och fly. Önskades rent av denna "anmärkningsvärda" erövring av USA-koalitionen för att "isolera" det "strategiska basområdet för Shia-expansion" i Irak? Eller snarare: "Hade den högsta irakiska militärledningen fått i uppdrag av sina västerländska militära rådgivare att lämna över staden till ISIS-terroristerna? Var de adjungerade?" undrade professor Michel Chossudovsky när detta inträffade.

Lika skumt varr Ramadis senare fall. Den USA-ledda koalitionen, som hade lovat att försvara Irak mot den islamiska staten, tillät i princip Ramadi att falla och genomförde endast sju flygattacker under slaget, militärt sett meningslöst få. Den anmärkningsvärt svaga ursäkten var att en stor sandstorm hade hindrat fler attacker. Detta trots det faktum att ISIS nästa dag kunde hålla segerparader under en strålande klar himmel, med sina kämpar tågande i massiva rader nedför stadens breda gator. Här fanns ingen sandstorm att skylla på, ett flyganfall skulle här lätt kunnat utplåna hela kompanier av de extremister USA påstod sig bekämpa, men ingen sådan attack gjordes. Varför? Var detta också för att USA-koalitionen ville "isolera" de det "strategiska basområdet för Shia-expansion"?

Wahda Al-Jumaili, rådgivare till Iraks parlamentstalman, frågade följande dag om stadens fall i själva verket ”var resultatet av förräderi, försummelse, eller konspiration, en regional eller internationell komplott ... Även den internationella koalitionen har spelat en dålig roll. Folk såg den internationella koalitionen lägga ned vapnen för ISIS. De överlämnade tunga vapen till terroristernas styrkor i Ramadi. Detta är ett förräderi av de internationella koalitionsstyrkorna.”. Men detta är inte första gången en irakisk politiker har anklagat USA-koalitionen för att ge vapen och stöd till ISIS, det är faktiskt ett fenomen som har pågått under en längre tid nu, i en incident sköts två brittiska plan ner av irakierna sedan de anklagats för att släppa ned vapen till ISIS. Fotografiska bevis togs från de nedskjutna planen.

Den irakiske parlamentsledamoten Jome Divan konstaterade att "Den internationella koalitionen är bara en täckmantel för att skydda ISIL och hjälpa terroristgruppen med utrustning och vapen. Koalitionen har inte anfallit ISIL:s viktigaste positioner i Irak”. Detta är bara en av en lång rad irakiska politiker som sedan en tid gjort sådana påståenden.

Hursomhelst var spridningen till Irak, liksom Mosuls och Ramadis fall, förutsedda följder av västs politik och i vissa fall tycks det som om väst faktiskt hjälpte till vid erövringarna, om inte annat var dessa de accepterade konsekvenserna av strategin mot Syrien och Iran, i värsta fall var det frågan om medvetna försök att splittra Irak.

Med tanke på detta, och på att USA-koalitionen ständigt hjälpt den sekteristiska syriska oppositionen, väl medveten att detta skulle leda till en "islamisk stat" som i sin tur skulle leda till Mosuls och Ramadis förutsedda fall, och även med tanke på det otroliga sätt de båda städerna föll på, så bör man ta de många irakiska politikernas påståenden på största allvar och seriöst ställa sig frågan om det som hände dessa båda städer har en troligare, och betydligt ondskefullare, bakgrund än den officiella hänvisningen till IS ondska..

red

Källor: Bl.a.Garikai Chengu, Global Research 27/8 2016 och Steve Chovanec, Global Research 23 maj 2016
 
Noter:

1) Cockburn, Patrick. “The Rise of ISIS.” The Rise of Islamic State: ISIS and the New Sunni Revolution. NY 2015, sid 15.

2) Ibid, sid 11.