Europadomstolen för mänskliga rättigheter friar honom för ett föredrag i Schweiz där han förklarade varför massakrerna på armenier 1915 inte kan karakteriseras som "folkmord". I flera länder i Europa drar lagstiftarna nu slutsatser av det inträffade.
I november 1993 sade den amerikanske historikern Bernard Lewis i en intervju att benämnandet av de massakrer som begåtts av turkarna 1915 som ett folkmord bara var "den armeniska versionen av denna historia".
I ett civilrättsligt förfarande dömde 1995 en fransk domstol honom att betala en franc för "förnekande av folkmord", samt låta offentliggöra domen i Le Monde på egen bekostnad.
C:a 20 länder har sedan dess infört lagar som "erkänner" det armeniska "folkmordet". I Sveriges riksdag motsatte sig alliansregeringen ett sådant beslut, som dock antogs efter valet 2014.
2007 följde så en dom i Schweiz mot den turkiske historikern och politikern Doğu Perinçek (Fosterlandspartiet) för att ha förnekat det armeniska folkmordet, vilket enligt en schweizisk tingsrätt i Lausanne i mars 2007 befanns utgöra "rasdiskriminering".
Vid rättegången nekade han till brott: "Jag har inte förnekat folkmord eftersom det inte fanns något folkmord." Han dömdes att betala 90 dagsböter à 100 schweizerfranc (ca 80 000 SEK) villkorligt, 3000 SFr som skulle kunna omvandlas till 30 dagars fängelse samt 1 000 SFr i skadestånd till Föreningen Schweiz-Armenien.
Perinçek överklagade domen hela vägen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter som 2013 friade honom genom att konstatera att artikel 10 (fotnot 1) i Europakonventionen hade kränkts av den schweiziska domstolen.
Den 15 oktober 2015 bekräftade Europadomstolens "stora kammare" det utslaget (2) . Domstolen kom fram till att det tal som Perinçek dömts för var "historiskt, juridiskt och politiskt" till sin natur och därmed åtnjöt skydd av artikel 10.
Domstolen noterade också att den spanska författningsdomstolen förklarat lagförbudet mot "förnekande av folkmord" författningsvidrigt och att det franska författningsrådet hade gjort detsamma.
Med fem röster mot två beslutade Europadomstolen att "de nationella myndigheterna i synnerhet inte lyckats visa att domen av den tilltalade motsvarade ett 'trängande socialt behov' eller att den varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att skydda äran och känslorna hos ättlingar till offren för de grymheter som ägde rum 1915 och de följande åren."
Efter den friande domen har en intressant utveckling följt. Schweiziska folkpartiet har i en motion krävt ändringar i den schweiziska strafflagen artikel 261, paragraf 4 som kriminaliserar "förnekande av folkmord".
Och helt nyligen har Tysklands förbundskansler Angela Merkel i ett uttalande tillsammans med regeringens talesman Steffen Seibert förklarat:
"Den tyska förbundsdagens beslut den 2 juni 2016 om det armeniska folkmordet är inte giltigt. Beslutet är politiskt. Det är en förklaring av det tyska parlamentets åsikt. Folkmord är klart definierat i folkrätten. Endast behöriga domstolar kan avkunna domar för folkmord "(Seibert, Merkel den 2 september, 2016).
Det är inte att ta miste på den turkiska reaktionen. Fosterlandspartiet skriver i ett pressmeddelande den 14 oktober:
"Föreställningen att det skulle vara brottsligt att säga att armeniska folkmordet inte existerar har begravts i historien. Det innebär slutet på de påtryckningar som pågått i ungefär hundra år, det hängande Damoklessvärdet över Turkiets huvud. Den gigantiska seger som vunnits av Doğu Perinçek och hans team i Europa innebär att den lögn som använts för att sätta press på Turkiet inom ramen för den imperialistiska västvärldens 'Greater Middle East'(3)-initiativ nu krossats."
Men försöken att införa nya åsiktsbrott i europeisk lagstiftning slutar inte med detta. Anhängarna av kriminalisering av "folkmordsförnekande" besväras sällan av att folkmordsbrotten först introducerades 1948 - och enligt grundläggande rättsprinciper inte kan tillämpas retroaktivt - och att ett av upphovsmannens, den polske juristen Raphael Lemkin, rekvisit för brottet var att det inte skulle träffa "normala" krigshandlingar.
I krig är det som bekant tillåtet att mörda hur mycket som helst. Och turkarna kan hur som helst med Chaplins monsieur Verdoux säga: "As a mass killer, I’m an amateur by comparison." (Som massmördare är jag i jämförelse en amatör).
Stefan Lindgren
Noter
1. Artikel 10 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter
- Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
- Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
2. https://lovdata.no/static/EMDN/emd-2008-027510-2.pdf
3.
Greater Middle East var ett uttryck som bl.a. president Jimmy Carters säkerhetsrådgivare Zbigniew
Brzezinski använde. Han såg regionen som en hävstång för kontroll av Eurasien.
Se även: http://www.globalresearch.ca/plans-for-redrawing-the-middle-east-the-project-for-a-new-middle-east/3882
