En scen ur filmen "Mera monster, Alfons Åberg". |
Det är ovanligt att en tysk tidning skriver om Sverige. Men junge Welt tar idag upp "Den dimhöljda rädslan för Ryssland" i Sverige.
”På en del barnstugor i Sverige visar man inte längre filmer om barnboksgestalten Alfons Åberg” (på tyska ”Willi Wiberg), eftersom ett barn som sett att det under Alfons Åbergs säng lurade ett monster har fått mardrömmar av det. Även om det nog inte är så ofta man ser på film på barnstugorna, så är stoppandet av en speciell film på grund av föräldraprotester ändå betecknande.
Där barnen skall skyddas för ett skräckspöke i form av en tecknad serie, blir de vuxna rädda för den ryska björnen som de tror ska kunna störta in i Sverige. Denna rädsla växer sig stark just då de offentliga kassorna har brist på pengar.
Då kommer det till pass för militärens förespråkare, som sedan många år har infiltrerat den dimhöljda rädslan för ett växande hot från Ryssland i det svenska samhället. DSet kan vara i form av rykten om att en misstänkt rysk ubåt siktats utanför huvudstaden Stockholm eller larm från Säkerhetspolisen om att Ryssland för ett asymmetriskt krig mot Sverige. Detta underblåser rädslorna för att Sverige skulle kunna bli en lekboll för ett övermäktigt Ryssland.
Helt konkret yttrade försvarsminister Peter Hultqvist i september till tidningen Dagens Nyheter att beslutet att förse ön Gotland med ständig truppnärvaro berodde på att ”Rysslands uppträdande tvingar oss till skyddsåtgärder”.
Hur stort stödet är hos befolkningen för militärens stärkande har visat sig i opinionsmätningar på temat värnplikt. Enligt dessa står upp till 70 procent bakom förslaget av den s-ledda regeringen att återinföra värnplikt från 2019 för både män och kvinnor. Visserligen bara för några tusen unga svenskar per år.
Fem svenska diplomater betecknade i augusti i Dagens Nyheter krigsrädslan som ett realitetsfrämmande hjärnspöke. Att Ryssland av sig självt med en ”föga beräknelig” Vladimir Putin i spetsen inom förutsebar framtid skulle föra ett anfallskrig mot ett land som Sverige framstår som orealistiskt. Sverige är ju genom EU även utan Nato-medlemskap tillräckligt skyddat för godtyckliga övergrepp. Ändå ljuder ständigt nya krav på att Sverige ska gå in i Nato.
Spelet med krigsrädslan är för de konservativa och högern ett kärt barn, även när utsikterna till någon framgång är skrala. Sverige, där fred rått sedan 200 år, kommer säkert inte så lätt att radikaliseras. Den växande rädslan för Ryssland är i alla fall en indikator på en betänklig sameuropeisk utveckling .
Övers. Sixten Andréasson