Upp till 1,9 miljoner människor arbetar i Tyskland ”på upprop”, en ny form av deltidsarbete.
Fenomenet ”Kapovaz” är inte nytt, men det breder ut sig. Den konstiga förkortningen står för ”Kapacitetsorienterat variabel arbetstid”.
Närhelst ett företag har för lite arbete, skickas de berörda kollegorna på obetald ”semester”. Sedan ska de vara beredda att hoppa in med kort varsel när de blir "uppropade".
Enligt en undersökning som DGB (Tysklands motsvarighet till LO) lade fram i måndags arbetar 1,9 miljoner människor under sådana förhållanden, förutom alla andra former av deltid och tillfälliga anställningar.
Tyska institutet för näringslivsforskning utgick i maj från att de var fler än 1,5 miljoner. DGB:s styrelsemedlem Annelie Buntenbach sa i måndags i Berlin att "Kapovaz" ärt ett sätt för företagen att hel övervältra sina risker på de anställda.
”Det måste bli slut på det. Vi vill att möjligheterna till 'Kapovaz' avskaffas.”
Idag är ”Kapovaz” lagligt. För paragrafen 12 i Deltids- och tidsbegränsningslagen (TzBfG) ger företagen möjlighet att just sysselsätta de anställda ”på upprop”.
Den nya utgåvan i DGB:s skriftserie ”Arbetsmarknaden aktuellt” befattar sig utförligt med temat. Enligt en där föreliggande utvärdering av den Socialekonomiska panelen (från en årligen genomförd utfrågning av 12 000 privathushåll) är i detaljhandeln runt 12%, i bearbetningsindustri 11%, i hälso- och socialväsen 9, i byggnadsindustrin 8 och inom gastronomi 7 procent av de arbetande sysselsatta ”på upprop”.
Mörkertalen är lika stora som de gråa mellan laglighet och olaglighet. Enligt DGB är andelen desto högre ju mindre företaget är. Just i landsortsregioner med hög arbetslöshet tycks antalet som på detta vis bedras på lön vara stort.
I Brandenburg kan man till exempel vid hårklippning erfara att det är en vanlig praxis i många frisörsalonger att ta in folk ”på upprop”. De anställda är i salongen mer än åtta timmar, men betalas bara för den tid de betjänar kunder.
I restaurangnäringen berörs enligt DGB:s uppskattning var tredje anställd. Människor med sådana arbetsförhållanden måste leva med vacklande och icke planeringsbar inkomst.
Enligt den nämnda paragrafen måste företag med sådana avtal informera kollegorna minst fyra dagar i förväg. Men enligt DGB blir en tredjedel kontaktade samma dag, ytterligare en tredjedel tre dagar i förväg.
”Kapovaz” erbjuder för företagaren ”maximal flexibilitet”, för medarbetarna däremot ”flera risker”. Det handlar om en ”atypisk och i många fall en ytterst prekär form av arbete”. Därutöver kan företag undandra sig sjuk-och semesterersättning, genom att de dessa dagar helt enkelt inte blev inkallade till arbete.
Buntebach kräver att paragraf 12 i TzBfG helt enkelt stryks..
Jana Frielinghaus i junge Welt
övers. Sixten Andreasson