Buchanan menar att Trump talar för en tyst majoritet som inte vill ha ett nytt kallt krig mot Ryssland. Clinton organiserar mediadrev mot Trump men har själv inte hållit en enda presskonferens på 241 dagar.
En av "skandalerna" är att Trump apropå de 19 000 läckta emailen från det demokratiska partiets högkvarter och partiets påstående att Putin låg bakom vände sig med en ironisk begäran till ryssarna att skicka materialet till FBI.
"Landsförräderi!", skränade Clintons läger.
Buchanan sticker inte under stol med att han finner demokraternas reaktion överdriven - troligen för att dra intresse från Wikileaks-läckan som sådan. Han fortsätter:
"Trump berättade sedan i New York Times att en rysk invasion i Estland inte behöver utlösa en amerikansk militär insats.
Ännu mer chockerande. Genom att föreslå att USA kanske inte kommer att uppfylla sitt Nato-åtagande i enlighet med artikel 5, och gå i krig mot Ryssland för Estland, har Trump underminerat den säkerhetsarkitektur som har hållit fred i 65 år, deklamerade vår utrikespolitiska elit.
Mer intressant var dock reaktionen från gemene man. Eller, för att vara mer exakt, icke-reaktionen. Amerikanerna verkar varken chockade eller upprörda. Vad betyder detta?
Bakom de krigsgarantier USA har utfärdat till mängder av nationer i Europa, Mellanöstern och Asien sedan 1949, har grunden för det offentliga stöd som fanns under det kalla kriget rasat.
Vi fick en antydan om detta 2013. Barack Obama påstod att hans "röda linje" mot all användning av giftgas i Syrien hade korsats, men fann inget offentligt stöd för luft- och missilangrepp mot Assadregimen.
Landet stod upp som en man och sa till honom att glömma det. Det gjorde han.
Vi har varit i krig sedan 2001. Och som man ser på ruinerna av Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och Jemen, och lägger upp de tusentals döda och sårade och de biljoner som det kostat, kan någon säga att vårt krigsparti har tjänat oss väl?
Vid införlivandet av Estland i Nato skulle ingen kallakrigs-president ha drömt om att utfärda så galen en krigsgaranti.
Eisenhower vägrade att ingripa för att rädda de ungerska rebellerna. JFK vägrade att stoppa byggandet av Berlinmuren. LBJ gjorde ingenting för att hindra Warszawapakten från att krossa Pragvåren. Reagan övervägde aldrig att ingripa militärt för att stoppa krossandet av Solidarnocz i Polen..
Var alla dessa presidenter krypande isolationister?
Snarare var de realister som erkände att även om vi bad att nationer i fångenskap en dag skulle bli fria, skulle vi inte riskera ett världskrig, eller ett kärnvapenkrig, för att uppnå det. Punkt..
1991 sa president Bush d.ä. till ukrainarna att varje självständighetsförklaring skulle vara en 'självmordsakt'.
Idag vill hökar i Washington ta in Ukraina i Nato. Detta skulle innebära att USA skulle gå i krig med Ryssland, om nödvändigt, för att bevara ett oberoende som Bush d.ä. betraktade som en 'självmordsakt'.
Har vi helt tappat omdömet?
Nato:s första ÖB, general Eisenhower, sade att om de amerikanska trupperna fortfarande var kvar i Europa efter 10 år, skulle Nato vara ett misslyckande. År 1961 uppmanade han JFK att börja dra tillbaka de amerikanska trupperna, så att européerna inte skulle bli militärt beroende av USA.
Hade inte Ike rätt?
År 1997 varnade geostrategen George Kennan för att en utvidgning av Nato in i Östeuropa 'skulle vara det mest ödesdigra misstaget i amerikansk politik efter det kalla kriget'.
Hade Kennan inte rätt?
I denna fråga verkar Trump tala för den tysta majoriteten och tar förvisso upp frågor som måste diskuteras.
Om det kalla krigets generationer av amerikaner var ovilliga att gå i krig med en kärnvapenbestyckat Sovjetunionen över Ungern och Tjeckoslovakien, skulle den generation som vuxit upp i det nya millenniet vara redo att utkämpa ett krig med Ryssland över Estland?
Vad som behövs nu är diplomati.
Kompromissen: Ryssland garanterar de baltiska republikernas oberoende. Och Nato drar sig tillbaka från Rysslands närområde.
Skulle Ryssland inte uppfylla sitt åtagande är ekonomiska sanktioner svaret, inte ett nytt europeiskt krig", slutar Buchanan, 77 år. 1992 var han nära att vinna ett primärval i New Hampshire mot George Bush d.ä.
buchanan org
