Ekonomen och fredsaktivisten Henry Söderström skriver brev till socialdemokratiska riksdagsmän inför DCA-beslutet. Kommer de att läsa brevet, kommer de att reagera?
Det tycks finnas ett brett motstånd mot DCA-avtalet som inte släpps fram i media. Kan riksdagen negligera det?
Ibland har det hänt att en riksdagsledamot i Sverige följt det
egna samvetet och gått emot partilinjen.
Ett känt historiskt exempel kan vi hämta från ATP-striden 1954, då
folkpartisten och verkstadsarbetaren Ture Königson lade ned sin röst och därmed
avgjorde frågan med endast rösts övervikt.
I dessa dagar har du som riksdagsledamot att ta ställning till en verklig ödesfråga för vårt land, eftersom den hotar Sveriges suveränitet och dessutom, tvärtemot vad dess förespråkare påstår, bidrar till ett försämrat säkerhetsläge.
Det handlar förstås om Defence Cooperation Agreement (DCA),
ett omfattande bilateralt försvarssamarbetsavtal med USA, vilket
försvarsministern Pål Jonsson 5 december förra året skrev på i Washington
tillsammans med USA:s försvarsminister Lloyd J. Austin.
I korthet går det ut på att USA under 10 år ska få fri och
obehindrad tillgång till 17 regementen runt om i Sverige, inklusive
flygplatser och hamnar och andra områden, där de har rätt att lagra vapen,
stationera personal, utan att svenska myndigheter har någon insyn. Svenska
lagar ska inte gälla för dessa 17 militärbaser, som alltså ska stå under
amerikansk jurisdiktion.
Avtalet har motiverats med att USA skulle komma till snabb undsättning och effektivt slå tillbaka ett anfall från Ryssland, vilket följaktligen skulle verka avskräckande.
Men om man läser avtalet noggrant så finner man att det inte står
någonting alls om att USA ska hjälpa till att försvara Sverige. Det finns inga
garantier om något sådant! Därmed faller ju huvudskälet till varför vi
skulle acceptera detta upplägg. Avtalet gynnar USA:s säkerhetspolitiska
intressen och kommer, om det ratificeras i riksdagen, att vid sidan av
åtagandena inom ramen för det överilade Natomedlemskapet bli ett viktigt
uppmarschområde i händelse av kris eller krig i norra Europa.
Det är samtidigt viktigt att poängtera att DCA inte har något att
göra med NATO. Inom den s.k. försvarsalliansen har vi åtminstone möjlighet att
påverka besluten genom att inlägga vårt veto och dylikt - en möjlighet som går
helt förlorad i DCA-avtalet.
De 17 militärbaserna ligger i många fall i natursköna områden, bl.a Ravlunda på Österlen, vilka USA:s militär kommer att utnyttja som övningsområden. Denna beklagliga miljöförstöring har faktiskt under senare tid kommit att eskaleras väsentligt. Bombövningstillstånden över dricksvattentäkten Vättern har t.ex. fördubblats sedan år 2013. Amerikanska B52:or med kärnvapenkapacitet har fått släppa bomber över Vättern och i Göteborgs södra skärgård. Denna ammunition innehåller en rad farliga ämnen som förorenar både vatten och marken.
Det heter också i avtalet att USA "i exceptionella fall" ska kunna "vidta åtgärder"…"bortom den omedelbara närheten av de överenskomna anläggningarna och områdena för att upprätthålla eller återställa säkerheten för och försvaret av de amerikanska styrkorna.” Detta kan faktiskt komma att användas mot svenska medborgare, eftersom amerikansk militärpolis ska få rätt att kontrollera och ingripa mot personer som upplevs hota den amerikanska verksamheten eller på annat sätt störa ordningen i de aktuella områdena, t.ex. mot demonstrationer.
En mycket viktig aspekt är att det inte finns någon skrivning i avtalet om förbud för lagring av kärnvapen, eftersom USA anser att man inte har skyldighet att informera om sådant, eller ifråga om andra typer av kemiska och biologiska stridsmedel. USA besitter ju lager av landminor, klustervapen, fosforbomber som inte accepteras av Sverige.
Om man tittar på kartan med de 17 planerade baserna ser man att
USA lägger stor vikt vid att kunna nå Nordkalotten och Arktis där det
sedan flera år pågår en rustningskapplöpning mellan USA och Ryssland, som
ju har sina strategiska kärnvapenbaser på Kolahalvön. Från rysk sida har man
redan nu börjat vidta åtgärder som en motreaktion på denna upprustning i
Skandinavien, där NATO redan nu kommit allt närmare dess gränser, varför man
ser sig tvungen att stationera ytterligare styrkor längs gränsen mot Finland,
vars president Niinistö för övrigt uttalat viss oro över att USA så tydligt
markerar att komma närmare de ryska baserna på Kolahalvön.
Det torde också vara svårt att få stöd för detta upplägg i svensk grundlag, vilket även gäller för själva Natoanslutningen.
Den f.d. krigsmaterielinspektören och ambassadören Sven Hirdman, som ju är en anhängare av ett starkt svenskt försvar, anser att DCA-avtalet är "förödmjukande" för Sverige”. #1256 Sven Hirdman, f.d. ambassadör om DCA-avtalet, Nato och Sveriges historik med Ryssland i Fjärde (youtube.com)
Den kände publicisten Jan Guillou påpekar att
DCA-avtalet "ser ut som ett kapitulationsdokument efter ett förlorat
krig." Sverige har frivilligt underkastat sig USA
(aftonbladet.se)
Det verkar som regering och riksdag, med undantag av V och MP vill
upprepa framgångarna med Natoanslutningen, som man ju lyckades kuppa igenom
utan någon egentlig debatt, och efter DCA-omröstningen den 18 juni lugnt fira
midsommar.
De praktiska konsekvenserna av detta avtal innebär ökad otrygghet och risk för att Sverige skulle bli en krigsskådeplats i ett krig mellan stormakter. Som neutral och alliansfri nation hade vi sluppit denna veritabla säkerhetsrisk.
Därför bör du som riksdagsman och representant för oss alla svenskar, om de känner någon sorts ansvar för vårt lands suveränitet, demokrati och säkerhet rösta nej till detta avtal - eller åtminstone, göra som den samvetsgranne Ture Königson, lägga ner din röst, tills du verkligen förstått vad din i det är sammanhanget så viktiga röst egentligen betyder.
Tänk också lite på ditt eftermäle!
I demokratisk ordning bör denna typ av oerhört viktiga frågor för vårt land avgöras genom en folkomröstning efter en allsidig debatt. Arbeta för en sådan i stället för att följa en ogenomtänkt partilinje!
Det vore en välgärning om du i stället kunde bidra till att återupprätta ert partis tradition i frågor som rör fred och nedrustning i Olof Palmes och Inga Thorsons anda.
Med vänlig hälsning
Henry Söderström,
civilekonom, translator,
fredsaktivist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.