Tysk-kinesisk-rysk triangel kring Ukraina

Ett diplomatiskt spel runt jul avslöjade en ny potentiell konstellation,
som verkar oerhört irriterande på USA.

Allt är inte alltid vad det synes vara. Bakom Tysklands attityd av obrottslig lojalitet med USA döljer sig försök att manövrera för att tillsammans med Kina och Ryssland lösa viktiga fredsfrågor, menar den indiske veterandiplomaten A K Bhadrakumar.

Före jul gjorde USA:s utrikesminister Antony Blinken ett klumpigt försök att ta reda på vad de tre egentligen talat om sinsemellan.

USA:s utrikesminister Antony Blinken trodde förmodligen att han i sin självutnämnda roll som världspolis hade privilegiet att kolla upp vad som egentligen pågår mellan Tyskland, Kina och Ryssland. Som förväntat blev Blinkens telefonsamtal till det kinesiska statsrådet och utrikesministern Wang Yi dagen före julafton ett fiasko.

Helt klart var hans avsikt att samla in detaljer om två samtal i följd på hög nivå som Kinas president Xi Jinping den föregående veckan fört – det ena med Tysklands president Frank-Walter Steinmeier, det andra med ordföranden för partiet Förenade Ryssland, tillika Rysslands förre president Dmitrij Medvedev.

Slug gissning
Blinken gjorde den sluga gissningen att Steinmeiers telefonsamtal till Xi den 20 december och Medvedevs överraskande besök i Peking och hans möte med Xi dagen därpå kanske hängde ihop. Medvedevs uppdrag skulle då ha varit att överföra något mycket känsligt meddelande från Putin till Xi Jinping. Veckan innan sa rapporter att Moskva och Peking arbetade på ett möte mellan Putin och Xi Jinping senare denna månad.

Steinmeier är en erfaren diplomat som innehade posterna som utrikesminister från 2005 till 2009 och återigen från 2013 till 2017, samt som vicekansler i Tyskland från 2007 till 2009 - allt detta under perioden då Angela Merkel var Tysklands förbundskansler (2005–2021). Merkel lämnade ett arv av uppsving i Tysklands relationer med både Ryssland och Kina.

Steinmeier är en senior politiker som tillhör det socialdemokratiska partiet - samma parti som nuvarande kansler Olaf Scholz. Man kan vara helt säker på att Steinmeiers samtal med Xi skedde i samråd med Scholz. Det här är den ena saken.

Steinmeier-formeln
Viktigast av allt, är dock att Steinmeier hade spelat en avgörande roll i förhandlingarna om de två Minsk-avtalen (2014 och 2015) med åtgärder för att stoppa striderna i Donbass som följde på den USA-ponsrade kuppen i Kiev.

När Minsk-avtalen började rivas upp 2016 gick Steinmeier in med en genialisk idé som senare kom att kallas Steinmeier-formeln och angav i vilken ordning de olika delarna som beskrivs i avtalen skulle genomföras.

Specifikt krävde Steinmeier-formeln att val skulle hållas i de separatistkontrollerade territorierna Donbass under ukrainsk lagstiftning och valövervakning av OSSE. Om OSSE bedömde omröstningen som fri och rättvis skulle territorierna ges en särskild självstyrande status.

Naturligtvis är allt detta bara historia idag. Merkel "erkände" nyligen i en intervju med tidningen die Zeit att Minskavtalet i själva verket var ett västerländskt försök att vinna "ovärderlig tid" för Kiev att rusta upp.

Med tanke på denna komplexa bakgrund måste Blinken ha känt att något var fel när Steinmeier hade ett direkt samtal med Xi Jinping och Medvedev plötsligt dagen efter framträdde i Peking och togs emot av den kinesiske presidenten. Noterbart är att Pekings rapporter från samtalen var ganska optimistiska om Kinas relation med Tyskland och Ryssland.

Alltid partners för dialog
Xi Jinping lade fram ett trepunktsförslag till Steinmeier om utvecklingen av förbindelserna mellan Kina och Tyskland och konstaterade att ”Kina och Tyskland alltid har varit partners för dialog, utveckling och samarbete samt för att ta itu med globala utmaningar”.

På samma sätt underströk han i mötet med Medvedev att ”Kina är redo att arbeta med Ryssland för att ständigt förbättra förbindelserna mellan Kina och Ryssland i den nya epoken och göra den globala styrningen mer rättvis och jämlik”.

Båda mötesreferaten nämnde att Ukraina varit ett av diskussionsämnena, där Xi betonade att "Kina förblir engagerat i att främja fredssamtal" (till Steinmeier) och att Kina "aktivt främjat fredssamtal" (till Medvedev).

Men Blinken utförde sitt uppdrag klumpigt genom att lyfta fram stridsfrågorna mellan USA och Kina, särskilt ”den nuvarande situationen med covid-19” i Kina och ”vikten av öppenhet gentemot det internationella samfundet”. Det blev därför ingen överraskning att Wang Yi höll en sträng föreläsning  för Blinken att inte "samtidigt föra dialog och göra isoleringsförsök" eller att "prata samarbete samtidigt som man sätter kniven i Kinas rygg".

Wang Yi sa: "Detta är inte rimlig konkurrens utan irrationellt förtryck. Detta är inte att hantera tvister på rätt sätt utan istället att intensifiera konflikter. I själva verket är det fortfarande den gamla vanliga praxisen av ensidig mobbning. Det har inte fungerat på Kina tidigare och det kommer inte heller att fungera i framtiden.”

Konstruktiv roll
Specifikt om Ukraina sa Wang Yi: ”Kina har alltid stått på fredens sida, delat syftena med FN-stadgan och stött det internationella samhällets krav på fred och samtal. Kina kommer att fortsätta spela en konstruktiv roll för att lösa krisen men på Kinas eget sätt”. Enligt det amerikanska utrikesdepartementets referat misslyckades Blinken med att engagera Wang Yi i ett meningsfullt samtal om Ukraina.

Faktum är att Tysklands upprepade snabba närmanden till Peking - förbundskansler Olaf Scholz högprofilerade besök i Kina i november med en delegation av tyska VD:ar och Steinmeiers telefonsamtal veckan före jul – oroat Washington.

Biden-administrationen förväntar sig att Tyskland samordnar med Washington innan man tar några egna initiativ gentemot Kina. (Intressant nog underströk Xi Jinping vikten av att Tyskland bevarar sin strategiska autonomi.)

Den nuvarande pro-amerikanska utrikesministern i Tyskland, Annalena Baerbock, tog avstånd från förbundskansler Scholz´ besök i Kina. Uppenbarligen bekräftar Steinmeiers telefonsamtal till Xi att Scholz följer en plan för konstruktivt engagemang med Kina, liksom Merkel gjorde, oavsett USA:s spända relation med Kina.

Dock, att diskutera fredsskapande i Ukraina med Kina är ett vågat drag från den tyska ledningens sida vid den nuvarande tidpunkten när Biden-administrationen är djupt engagerad i ett proxykrig med Ryssland och tänker stödja Ukraina ”så länge det behövs”.

Tyskland utnyttjat
Men det finns en annan sida av detta. Tyskland har internaliserat sin ilska och förnedring under de senaste månaderna. Tyskland kan inte undgå att känna att det utnyttjats i nedräkningen till Ukrainakonflikten – något som är särskilt förfärligt för ett land som är så genuint atlantistiskt i sin utrikespolitiska inriktning.

Tyska ministrar har offentligt uttryckt missnöje över att amerikanska oljebolag fräckt utnyttjar den efterföljande energikrisen för att göra oväntade vinster genom att sälja gas till tre-fyra gånger det inhemska priset i USA. Tyskland fruktar också att Biden-administrationens Inflations Reduction Act, som ska subventionera grundläggande investeringar i klimat och ren energi, ska leda till att tyska industriföretag flyttar över till USA.

Det ovänligaste hugget av alla har varit förstörelsen av Nord Streams gasledning. Tyskland måste ha en ganska god uppfattning om vilka krafter som låg bakom terrordådet men får inte ens kalla dem vid namn och måste undertrycka sin känsla av förnedring och indignation. Förstörelsen av Nord Streams rörledningar gör ett återupplivande av de tysk-ryska förbindelserna till en extremt komplicerad affär. För varje nation med en stolt historia är det lite för mycket att på detta sätt bli knuffad omkring som en spelbricka.

Scholz och Steinmeier är rutinerade politiker och bör veta när det är läge att sätta ner foten och ändra sig. Hur som helst är Kina en avgörande viktig partner för Tysklands ekonomiska återhämtning. Tyskland har inte råd att låta USA förstöra också dess partnerskap med Kina och reducera landet till en vasallstat.

Ukrainakriget gör Tyskland till en frontlinjestat, men det är Washington som bestämmer den västerländska taktiken och strategin. Tyskland inser att Kina är unikt placerat för att vara en fredsmäklare i Ukraina. Tecknen är att Peking också börjar se det på samma sätt.

M. K. Bhadrakumar 24 december 2022

Övers: Lennart Palm

Källa: https://www.indianpunchline.com/a-german-china-russia-triangle-on-ukraine/