Detta dåd har varken fördömts av FN:s säkerhetsråd eller av Sverige.
74 människor dödades i Damaskus, de flesta av dem irakiska pilgrimer, och mer än
100 skadades.
På FN:s säkerhetsråds bord fanns ett förslag till resolution från Ryssland. Detta avfärdades emellertid av ledande västmakter som krävde att ett fördömande av "regimens krigsförbrytelser" skulle skrivas in i uttalandet.
Följden blev att säkerhetsrådet teg om ett av de tre värsta terrordåden i år. FN:s generalsekreterare fick rädda situationen genom att göra ett eget uttalande.
Och hur agerade Sverige. Margot Wallströms pressekreterare Erik Wirkensjö skriver till Nyhetsbanken:
"Sverige stödde ett gemensamt uttalande men FN:s säkerhetsråd kunde tyvärr inte komma överens och enas kring ett sådant. Alla attacker som sker fördöms inte av säkerhetsrådet utan det varierar från fall till fall. FN:s säkerhetsråd gjorde dagen före attacken ett uttalande till stöd för den FN-ledda politiska processen om Syrien för att få slut på stridigheterna.
Sverige fördömer alla terroristhandlingar. I detta fall gjordes inget eget uttalande från svensk sida, då vi verkade för att få till stånd ett gemensamt uttalande av säkerhetsrådet."
En terroristgrupp som kallas Hayat Tahrir al-Sham tog på sig dådet. USA som tidigare behandlat gruppen som "måttfulla" motståndare till Assadregimen tog avstånd från den bara några timmar före dådet (http://russia-insider.com/en/us-designates-largest-coalition-moderate-rebels-syria-terrorist-group/ri19179).
Sverige "stödde ett gemensamt uttalande" men Sverige stödde inte det enda uttalande som fanns på säkerhetsrådets bord. Och Sverige valde att tiga när säkerhetsrådet teg.
Slutsatsen kan bara vara en, att Sverige gör mannamån när det gäller terrorism. De "onda" terroristerna kan få oss att till och med delta i olagliga ockupationer av främmande länder. När de "goda" terroristerna skrider till verket tiger vi.
Stefan Lindgren
Yankerna kan ju inte anklaga sina bästa vänner. Att det är bara de värsta förbryterna de har som vänner hör till saken.
SvaraRaderaSträngt taget förefaller det avgörande vara inte vem som dödar utan vem som dödas och var dödandet sker, även om förstnämnda kriterium också kan komma ifråga. Om samma terrorister hade sprängt sin laddning i Paris hade hela Europa sorgflaggat - shiamuslimer i Syrien, ingen bryr sig. Man har ju inte nämnvärt brytt sig när shiorna i Irak dött i tiotusental i liknande dåd, och det tycks nästan undantagslöst ha varit just shior - ett land där regeringen trots allt bär stämpeln "godkänd" av västmakterna.
SvaraRaderaMuslimer som bor kvar i sina egna länder tycks helt sakna rättigheter, medan muslimer som emigrerat till Europa paradoxalt kan få fler rättigheter än lokalinvånarna. I Tyskland kan man ha upp till tio identiteter som man växlar efter behov. Från Sverige kan en muslim resa för att delta i olagliga krig i terroristarméer och vid hemkomsten mottagas som en turist som varit borta och solbadat. Den svenska rättsapparaten är upptagen av frågor kring spruckna kondomer medan bestialiska mord bemöts med en axelryckning och mördarna fritt kan promenera Drottninggatan fram.