.jpg)
Samtidigt visar det sig att de gigantiska upprustningsplanerna för Europa stöter på enorma hinder och bara kommer att förverkligas i särskilt lydiga länder med god ekonomi - som Sverige.
På senare tid har
det framförts planer i Europa på att tilldela gigantiska medel –
hundratals miljarder euro – både för den akuta upprustningen av EU-medlemmarnas
egna arméer och för militärt bistånd till Ukraina. Detta motiveras
naturligtvis av det "ryska hotet".
För några dagar sedan ändrade
Tyskland sin grundlag för att göra det möjligt för landet att öka sina
militära utgifter genom att öka sin statsskuld. Syftet är att driva igenom ett rustningspaket på 500 miljarder euro, avsedd för utvecklingen av det tyska
militär-industriella komplexet. Dessutom tillkännagav den tyska
regeringen tilldelningen av ytterligare militärt bistånd till
Kiev på ett belopp av 3 miljarder euro.
Men detta är de enda framgångarna hittills för de europeiska "hökarna" som försöker "ersätta" det allt mer problematiska amerikanska militära biståndet till Kiev. Kaja Kallas (chef för europeisk diplomati) plan att omedelbart tilldela Ukraina 40 miljarder dollar i militärt bistånd misslyckades på grund av bristen på stöd från viktiga EU-länder (främst Frankrike och Italien). Då föreslog EU-kommissionen att stödbeloppet skulle minskas till 5,4 miljarder euro. De skulle först och främst gå till att säkerställa akuta leveranser av ammunition till Ukraina. Vid toppmötet i Bryssel var det dock inte möjligt att enas om finansieringen.
Utsikterna för EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens plan att mobilisera 800 miljarder euro till försvarsbehov under de kommande fyra åren i hela EU är alltså oklara. Dessutom har Europeiska kommissionen för avsikt att anslå 150 miljarder euro i lån för samma ändamål. Ursula von der Leyen lovar att länder som ökar försvarsutgifterna med 1,5 % av BNP får ett ”nationellt undantag från reglerna för budgetdisciplin (som begränsar storleken på budgetunderskottet för EU-länderna till 3 % av BNP). Till saken hör att EU redan tidigare överskridit underskottsmålet. Genomsnittet ligger på ca 4 %.
Detta är ett avsteg från EU:s tidigare politik med strikt budgetdisciplin, som hittills begränsat storleken på euroländernas budgetunderskott och den totala storleken på deras offentliga skuld. Kom ihåg hur Grekland pressades till att skrota och sälja ut stora delar av sin statssektor med EU:s budgetdisciplin som piska.
Men det som får regeringschefer som Ul Kristersson att dra öronen åt sig är att USA tvekar att stödja de europeiska rustningsmålen. Europa måste ha med sig USA. Utan amerikanska satelliter, utan kontrollsystem, utan amerikanskt luftskydd och utan det amerikanska kärnvapenparaplyet känner de sig redo endast för verbala ingripanden.
För många länder i Europa finns ett annat starkt argument att visa försiktighet mot EU-kommissionens rustningsförslag. Italiens offentliga skuld är redan 138,1 % av BNP, och dess budgetunderskott är 3,4 % av BNP.Uppfyllelse av Ursula von der Leyens planer innebär fördubbling av Italiens militärutgifter (från nuvarande 1,49 % till 3,0 % av BNP) och ökade bidrag till EU med ytterligare 0,5 % av BNP. Det vill säga att budgetunderskottet kommer att öka till 5,4 % av BNP
Frankrikes president Emmanuel Macron är en av de mest aggressiva "hökarna" i EU. Hans mål tycks vara att skapa en paneuropeisk armé som ett konventionellt bihang till de franska kärnkraftsstyrkorna, vilket inte är särskilt välkommed bland hans europeiska partner.
Frankrikes försvarskostnader ligger på 2,06 % av BNP. Samtidigt nådde i fjol republikens offentliga skuld 111,3 % av BNP och statens budgetunderskott - 5,25 % av BNP.
Därför ledde uttalandena från president Macron och premiärminister Bayrou om att fortsätta stödja Ukrainas militära ansträngningar omedelbart till ett kraftigt fall i priset på 10-åriga franska statsobligationer. Kreditvärderingsinstitutet S&P sänkte mot bakgrund av Frankrikles negativa tillväxt fjärde kvartalet 2024 prognosen för Frankrikes statspapper till "negativ".
I Tyskland är den offentliga skulden 62,8 % av BNP och landets BNP har krympt två år i rad. Den tyska industrin, som håller på att kvävas av höga energipriser och höga eltariffer, erbjuds nu möjligheten att överleva på vapenproduktion. Hur kommer övriga Europa att reagera på ett militärt starkt - och alltmer russofobt - Tyskland?
Tysklands planer på att öka upplåningen har redan lett till ett fall i priserna på tyska statsobligationer (och följaktligen en kraftig ökning av deras räntor) i början av mars.
Som marknaderna fungerar är det inte alls säkert att de militär produktionsmålen kan nås. För när efterfrågan stiger, stiger priserna. Och krigsmaterieltillverkarna får ökade inkomster, utan att öka produktionen i motsvarande grad. Trots att priset på 155 mm-granater i Europa
sedan början av 2022 har ökat mer än sexfaldigt (från 715 till 4 300
euro) och fortsätter att stiga(främst på grund av brist på
drivmedelspulver och sprängämnen) har prodduktionen inte allas ökat i samma takt.
Gaspard Schnitzler, chef för försvarsindustriprogrammet vid French Institute for International and Strategic Affairs tankesmedja, säger att innan kriget i Ukraina började kunde Europa tillverka omkring en miljon 155 mm artillerigranater, men till 2026 borde det kunna producera 2 miljoner.
Man behöver dock inte tveka om att militariseringens krafter är starka och uthålliga. Alltför många tjänar förmögenheter på det fiktiva "hotet" från Ryssland. Tjänstvilliga politiker är beredda att undanröja alla hinder och ljudlöst dumpa alla förslag om att stärka den civila ekonomin. Att ett blygsamt förslag om ett extra barnbidrag blixtsnabbt fimpades av SD bär syn för sägen.
Kanonen statt Butter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.