Sedan jag senast skrev om NATO:s pågående folkmord på alawiterna i mitten av januari har deras situation försämrats till absolut desperation, skriver Declan Hayes på Strategic-Culture.com
Det pågår öppna utrotningar av hela alawitiska byar, kvinnliga studenter och män i 90-årsåldern avrättas systematiskt, kristna slaktas också och tusentals civila har flytt till Rysslands syriska flyg- och flottbaser i hopp om att skonas från denna senaste förintelse.
Låt oss inte luras. När Natos ombud huggit sig fram genom Syrien kommer Libanon bokstavligen att stå näst på tur på slaktbänken. Situationen är den att Libanons ekonomi är helt under isen, med en lira där det går 90 000 på Yankee-dollarn, jämfört med ett långsiktigt genomsnitt på 1 500 på dollarn.
Liksom i Syrien är svälten utbredd och libaneserna fruktar att det värsta ligger framför dem. Även om Hizbollah håller huvudet lågt och gräver ner sig inför sin egen sista strid, har libaneserna inga illusioner om att de ska kunna undgå det ultimata öde som alawiterna nu genomlider.
För NATO:s syriska regim är alla minoriteter lovligt byte. Googla ord som Khazuk خازوق och dessa länkar här and här så får du se ottomanernas fasor. Osmanerna var sådana medeltida barbarer att syrierna nästan kysste fransmännens fötter när de ersatte turkarna efter uppdelningen av bytet i slutet av första världskriget.
Och även om druserna ledde upproret mot fransmännen och var mycket framträdande ledare i den syriska arabiska armén, har Natos nuvarande halshuggarombud arbetat hårt för att få dem att svika sitt moderland, där Israel garanterar deras säkerhet mot att de kapitulerar i söder och Natos Jumblatt-mobb försöker avvänja dem väster om Damaskus. Lägg därtill att kurder och turkar håller på med etnisk rensning i norra Syrien som en del av sina egna landstölder så ser du att Syrien är på fallrepet.
Denna process av nationell stympning underlättas betydligt av den svåra ekonomiska situationen i både Syrien och Libanon, där det senare landet hålls flytande av cirka 6,7 miljarder dollar som familjemedlemmar utomlands skickar hem till Beirut varje år. Eftersom dessa penningsförsändelser nu utgör 30,7 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i Libanon, vilket är den tredje högsta andelen i världen, efter Tonga (41 procent av BNP) och Tadzjikistan (39 procent), har NATO och deras lokala israeliska indrivare definitivt Libanon i ett järngrepp och, möjligen med undantag för Hezbollah, syns få krafter som skulle kunna förhindra en apokalyps.
Assad reser sig ur den politiska askan
NATOs mediala ekokammare, som till exempel detta irländska public serviceföretag, skyller den pågående alawitiska folkmordet på dess offer eller, som de säger, att det handlar om att halshuggarna bara försöker "krossa ett gryende uppror av stridande från Bashar al-Assads alawitiska sekt" eller som Jolani säger: "Vi kommer att fortsätta jaga resterna av det fallna regimen ... Vi kommer att föra dem inför en rättvis domstol, och vi kommer att fortsätta att bara tillåta staten att ha vapen, och inga andra vapen kommer att finnas kvar i Syrien."
Rättvis domstol. I min kungliga, proletära röv! Verkligheten är att alawiter, kurder, kristna och andra besvärliga minoriteter lynchas och godtyckligt skjuts på stället och att helikoptrar beskjuter alawitiska hem bara för skojs skull. Latakia-studenterna Hazar Issa, Nour Issa, Zaina Jadeed, Shinda Kashko och Ahmad Haydar är bara några av de många oskyldiga studenter som skjutits utan vidare de senaste dagarna av dessa jihadistiska vildarna. Maroniten Tony Boutros och hans son Fadi, är bara två av de senaste kristna som dessa befriare har avrättat. Sheikh Shaiban Mansour var en 90-årig alawit som de mördade och lemlästade, och, bara för att ge dig en känsla av vilken typ av syrier Baerbock och hennes lika depraverade gelikar tänder på, här en video där en alawitisk vinmakare avrättas och hans kropp vanhelgas av Jolanis fina Baerbock-kompisar.
Om vi vill försöka förstå roten till den avsky som Baerbock och hennes kompisar hyser för alawiter och de, som likt Asma Assad är gifta med dem, får vi aldrig tappa västerländska dårar och skurkar ur sikte. Även om vi alla minns den glödande hyllningen av Asma i Vogue, kan vi se hur författaren här bokstavligen sväljer sina egna ord och därmed visar vilket föraktligt träskdjur hon och alla journalister som hon är. Vad gäller Asma Assads dyra klädköp är det väl lika bra att ingen berättade för denna låtsasjournalist hur gulfstats-prinsessorna pendlar med privata jetplan till Italien bara för att få sina fötter mätta för de skräddarsydda skor dessa plast-askungar tillbringar sin tid med att köpa lastbilsvis av.
Sedan är det doktor Hafez Assad, Asmas son, som hånades för att han inte vann de olika matte-tävlingar han deltog i som skolpojke. Men jag känner till irländska mattegenier som inte heller kom någon vart i dessa tävlingar på grund av hur USA och andra tungviktare manipulerade tärningen. Men med tanke på att dr Assad ligger ljusår före alla sina kritiker i mattestriderna, bör man i detta fall hålla i minnet det gamla talesättet att man bara ska skriva om vad man vet är sant. Men hallå, om Assads kritiker skrev om vad de vet skulle de inte ha någonting alls att skriva om, för historien, om det nu var en sådan, handlade inte om Hafez matematiska skicklighet (eller brist på sådan) utan om att attackera Assad-familjen och alawiterna och därigenom hjälpa halshuggarna att rensa världen från dem.
Och vad ska man säga om Bashar al-Assad? Jolanis ursprungliga stridsrop var inte bara att skicka alawiterna i graven, hans uiguriska stormtrupper somhan lät strömma in i Latakia för att utrota alawiterna skriker också om hämnd för strider som hände för hela 1 500 år sedan. Baerbocks hjältar är inte mina, men så var jag aldrig, till skillnad från henne, ett fan av Nazitysklands Einsatzgruppen.
Ryssland, Moder Ryssland
Även om den närmaste Assad-familjen nu är bosatta i Ryska federationen, är det bara lite utöver att ge dem tak över huvudet som Ryssland kan göra. Inte bara sitter Ryssland fast i att motstå ett annat tyskstött folkmord på sin egen tröskel, utan varje allvarligt ingripande från Ryssland utöver att använda sin plattform i Förenta nationerna för att stoppa folkmordet skulle sluta illa. Jag säger det, eftersom Rysslands ursprungliga ingripande i detta NATO:s syriska proxykrig fick USA att skapa fakta på marken genom att jämna Raqqa med marken, inklusive sina egna proxy ISIS-styrkor som var förlagda där, så att den hjältemodiga syriska arabarmén, med det ryska flygvapnet i spetsen, inte skulle kunna befria staden.
Israel, USA och deras kumpaner har mörka planer inte bara för alawiterna utan för hela Syrien och Libanon, och gud nåde dem, som, såsom alawiterna och armenierna, står i vägen. Ryssland kan tyvärr inte vara världens frälsare. Det är Jesus jobb.
Qatar och palestinierna
Qatars roll var att finansiera störtandet av den sekulära syriska regeringen, inte att bidra till någon ekonomisk återhämtning i Syrien. Visst, de slänger ibland iväg ett plan fullt av billigt bistånd till syrierna, men det är allt. Vad gulfstaternas despoter vill är att hålla syrierna desperata snarare än att låta dem skapa subversiva vågor.
När det gäller Hamas, som kämpade mot den syriska arabarmén på uppdrag av sina qatariska sponsorer, vad ska man säga, förutom att om de hade hjärnor så skulle de kanske kunna vara farliga? Deras situation är lika illa som alawiternas och Jolani-regimen, som har överlämnat större delen av södra Syrien och drusernas områden till Israel utan att ens kasta en kålrot på dem, är lika stora fiender till palestinierna som de mest fanatiska israelerna. Det fanns aldrig någon plan, och det var aldrig meningen att det skulle finnas någon plan, bortom att störta den sekulära Syriska Arabrepubliken. Att Hamas inte kunde begripa detta visar att hjärnan inte är deras starka sida. Att deras främsta huvudkapare nu rör sig norrut för att massakrera alawiter samtidigt som israelerna ockuperar Deraa visar vilket slöseri med politiskt utrymme dessa uiguriska, jordanska, turkiska, egyptiska och albanska "nya syrier" står för.
Och kanske även kineserna. Den kinesiske uiguriske militanten Abdulaziz Dawood Khudaberdi, även känd som Zahid och befälhavare för det separatistiska Turkestans Islamiska Partis (TIP) invasionsstyrkor i Syrien, är nu brigadgeneral i Jolanis skraltiga armé, och Mawlan Tarsoun Abdussamad och Abdulsalam Yasin Ahmad, två andra ökända uiguriska huvudhuggare, är överstar. Även om Kina betecknar TIP som en terroristorganisation ansvarig för planer på att attackera kinesiska mål utomlands, är det troligare att alawiterna kommer att besegra TIP än att kineserna gör det, stora som de är i uttalanden men frånvarande när det gäller handling.
Turkarna, som finansieras av qatarierna, har skickat ytterligare 3 500 av sina legosoldater till den syriska kusten, med målet att ta kontroll över dess hamnar, stjäla dess resurser och slakta alawiter, armenier och andra minoritetsgrupper som irriterar dem.
Slutresultatet av allt detta blir att Israel kommer att lyckas dela och erövra Syrien och vara i en mycket god position att utrota shiamuslimerna i Libanon, innan de går vidare till Irak, Jemen och Iran.
Civilisationens sista strid
Nästa månad kommer jag att skriva en artikel till torsdagen den 24 april, 110-årsdagen av det armeniska folkmordet. När jag talade vid en ceremoni vid Damaskus universitet för att markera 100-årsdagen av det outsägliga brottet, sa jag att av alla talare som hade samlats i Jerevan för att hedra det, hade endast den ryske presidenten Putin rätt att vara där, eftersom, av alla Europas länder, endast Ryssland hade kommit armenierna till undsättning.
Jag hade tillbringat den morgonen i Yarmouks palestinska flyktingläger och sett de unga mödrarna med sina barn rycka till när Jolanis granater landade bland oss och kvinnorna i brödköerna i närheten. Även om Jolani för tillfället har andra mål, glömmer jag inte de palestinska barnen hans mannar halshögg i Aleppo, precis som jag inte glömmer så många andra.
Men minne räcker inte. Jag samlar fortfarande in pengar här för nödställda syrier och samarbetar med syriska advokater och andra välvilliga människor för att samla in, sammanställa och sprida information för ett åtal mot Jolani. Precis som med armenierna kommer detta att bli en lång och kanske fruktlös resa. Men bortsett från att det är bättre att vara en dåre på de förföljda armeniernas och alawiternas sida än att vara ett köpt och mutat geni på Baerbocks och hennes huvudkaparkompisars sida, finns det fortfarande en och annan god människa i Amerikas och Centraleuropas maktsfärer som vi kan vädja till, och om vi kan använda dem, då kanske, bara kanske, kommer kineserna äntligen att göra det rätta och motsätta sig dessa pågående folkmord. Det finns trots allt en första gång för allt.
Åsikterna från enskilda bidragsgivare representerar inte nödvändigtvis Strategic Culture Foundations.
Källa: https://strategic-culture.su/news/2025/03/09/last-stand-of-alawites/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.