Grundlagsvidrig censur steg mot diktatur

Tacoma Times 6 april 1904. Den japanska censuren mörklägger rysk-japanska kriget.

Genom EU-kommissionens direktiv har censur införts i hela EU. Förevändningen är att stoppa rysk propaganda och rysk inblandning. Innan det gällde det iransk propaganda.

Sådan censur - om än med de mest behjärtansvärda eller skrattretande motiveringar - strider mot de svenska grundlagarnas censurförbud.

Men inte ens organisationer som Journalistförbundet eller Reportrar utan gränser tycks reagera mot att svensk grundlag kränks och prejudikat skapas som kan komma att användas för vilka syften som helst.

På sin hemsida meddelar EU att "Ryska federationen har engagerat sig i en systematisk, internationell kampanj för desinformation, informationsmanipulation och förvrängning av fakta för att förbättra sin strategi att destabilisera både sina grannländer och EU och dess medlemsländer."

För att motverka detta har EU stoppat sändningsverksamheten och licenserna för flera Kreml-stödda desinformationsställen:

• RT och dess dotterbolag (förbjuds på EU-språk, samt även på arabiska och sebriska)
  
• Rossiya RTR/RTR Planeta
• Rossiya 24/Ryssland 24
• Rossiya 1
• Rossiyskaya Gazeta
• Spas TV-kanal
• Sputnik och dess dotterbolag
• Tsargrad TV-kanal
• TV Center International
• Voice of Europe
• Izvestija
• Katehon
• New Eastern Outlook
• NTV / NTV Mir
• Oriental Review
• Pervyi Kanal
• REN TV
• RIA Novosti

"Förbudet omfattar alla sätt för överföring och distribution i eller riktade mot EU:s medlemsländer, inklusive kabel, satellit, Internet Protocol TV, plattformar, webbplatser och appar."

Observ era att EU-kommissionen inte med ett ord berör hur dessa censuråtgärder berör de flesta EU-länders konstitutionella censurförbud, för att inte tala om EU:s egen stadga om de grundläggande rättigheterna, vars elfte artikel förskriver:

"1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. 2. Mediernas frihet och mångfald ska respekteras."

Hycklande skriver EU kommissionen att den inte kommer "att hindra dessa medier och deras personal från att utföra aktiviteter i EU som inte involverar sändningar, t.ex. forskning och intervjuer."

Men just "sändningar", vare sig det är publikationer på Internet eller av radio- och TV-program, är ju kärnan i mediafriheten.

Det är svårt att tro att EU:s medborgare stöder de här åtgärderna. Men från vissa håll göra beklämmande försök att försvara dem.

Det USA-finansierade Radio Free Europe/Radio Liberty (RFE/RL) utgör en outtröttlig hejarklack för censuren, trots att USA självt nästan inte tillämpar några mediesanktioner av EU:s slag.

Regelbundet klagar RFE/RL på att EU-sanktionerna inte implementeras i alla EU-länder och därför inte är tillräckligt effektiva.

"Effektiviteten av dessa sanktioner kan dock ifrågasättas", klagar RFE/RL. "Trots att de formellt förbjudits kan plattformar fortfarande nås i vissa EU-medlemsstater, och ryska aktörer har snabbt hittat sätt att kringgå sanktioner och fortsätta sin spridning av desinformation och propaganda."

Den amerikanska radiostationen pekar med hela handen: "...verkställigheten av EU:s sanktioner är medlemsstaternas ansvar, som i sin tur måste ge lokala tjänsteleverantörer i uppdrag att förbjuda listade domäner. Denna process spårades inte tillräckligt av EU, med tanke på den pågående tillgängligheten för många listade domäner."

Censurivrarna är helt enkelt inte nöjda med att RT och en mängd andra ryska media gjorts så mycket svårare att tillgå för den europeiska allänheten, utan kräver att varje kryphåltäpps till.

Helt nyligen stoppades de viktigste ryska mediern a på Elon Musks X och på Pavel Durovs Telegram. Telegrams omsvängning kom efter ägarfens Pavel Durovs arrestering i Freankrike, där han hotades av mycket långa fängelsstraff.

RFE/RL skriver vidare "Med tanke på den betydelsefulla roll som rysk desinformation spelar och dess potential att påverka valresultaten, måste målinriktning och avslöjande av rysk desinformation bli ett centralt mål både på nationell och internationell nivå."

Omsorgen om europeiska val är sannerligen rörande! Nyss har ett valresultat i Rumänien upphävts med det uppenbara motivet att skydda Nato och EU:s intressen. Elon Musk, som har en särställning i den tilträdande Trump-administrationen, drar sig inte för att intervenera i den tyska valrörelsen och har engagerat sig för att avsätta Nigel Farage som ledare för partiet Reform UK.

Johannes Bahrke, talesman för Europeiska kommissionen med ansvar för digital ekonomi, forskning och innovation, klagar i ett pressmeddelande över att de 27 EU-medlemsstaterna själva och deras relevanta organ eller byråer inte tagit i med hårdhandskarna.

Här har även George Soros Open Society Institute engagerat sig, inte för öppna samhällen som namnet skulle kunna tyda på, utan för att effektivsera censuren.

"Nationella myndigheter måste utse relevanta statliga organ eller myndigheter som är ansvariga [för] att genomföra och verkställa EU-sanktioner, beroende på vilken sektor som de specifika sanktionerna omfattar," säger Tinatin Tsertsvadze, expert på europeiska sanktioner vid Open Society Institute, till kollegorna på RFE/RL.

EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, etablerade sitt flaggskepp EUvsDisinfo-projekt 2015. Den beskriver RT och Sputnik som "Kremls bedrägerivapen"

Även den Kiev-baserade webbplatsen StopFake, klagar över att EU-restriktionerna "är nu nästan obefintliga", och kräver hårdare tag. Att Ukraina själv förbjudit alla TV-sändningar på ryska och sju TV-stationer som sänder på ukrainska nämns inte i sammanhanget.

Men ännu märkligare är kansdke att EU:s censuransträngningar stöds av journalistorganisationen Reportrar utan gränser. Dess talesman Julie Mazercak på organisationens högkvarter i PAris kräver ett system som kan "ge ett proportionerligt och strikt reglerat svar på skadlig propaganda och desinformationsaktiviteter".

Hetsen mot ryska media har förutom EU:s sanktioner lett till en vildvuxen flora av nationella sanktioner.
Här en sammanfattning av ryska UD av dessa åtgärder.

Men här är det viktigt att förstå att den drabbade parten inte i första hand är Ryssland, som alltid hittar utvägar, utan det är EU:s egna befolkningar som berövas sina grundlagsstadgade rättigheter till fri information och det generella censurförbud som varit normen sedan 1600- och 1700-talets stora frihetsrörelser.

Genom införandet av vildvuxna censuråtgärder undergrävs demokratin. Principen kränks, prejudikat skapas som i senare skede kan användas för att avveckla resterna av demokrati.

Stefan Lindgren