Går INF att rädda?

En handskakning för 30 år sedan. När är det dags igen?

Om USA kan placera kärnvapenbestyckade medeldistansmissiler vid Rysslands gräns skulle Moskva och andra ryska storstäder kunna ödeläggas på några minuter.
1987 förbjöds därför markbaserade medeldistansmissiler, men det avtalet (INF) är nu på väg att upplösas och världen blir betydligt farligare igen.

1987 kom USA och Sovjetunionen överens om att ”att inte inneha, tillverka eller testa” markbaserade nukleära eller konventionella ballistiska och kryssningsmissiler med en räckvidd på 50-550 mil. Det kallades Intermediate-Range Nuclear Forces Treaty (INF, på ryska RSMD).

Det som gör den här typen av missiler så farlig är att de på bara några minuter kan nå viktiga ryska befolkningscentra från baser i Italien och Turkiet. I Rysslands fall förde Sovjets planer på att på motsvarande sätt basera missiler på Kuba världen till randen av kärnvapenkrig.

Som en följd av fördraget förstörde Förenta staterna och Sovjetunionen totalt 2 692 missiler till 1 juni 1991.

Från juli 2014 har USA ständigt anklagat Ryssland för att bryta mot förpliktelserna enligt INF-fördraget och med den förevändningen har USA-kongressen i den senaste budgeten ansett sig fri att anslå 58 miljoner dollar till utveckling av just de förbjudna missiltyperna och USA har även genomfört test i Hawaii, vilket uttryckligen förbjuds i INF. Testen genomfördes redan i november 2011 gällande en överljudsmissil med 370 mils räckvidd och testerna i Hawaii i år gällde missiler med 70 resp. 200 mils räckvidd.

Samtidigt innebär USA:s missilsköld, som installerats i Rumänien och senare ska installeras även i Polen, att man får möjlighet att avfyra Tomhawk-missiler därifrån med 240 mils räckvidd, tillräckligt för att slå ut Ryssland till Ural.

USA anser sig inte längre behöva INF-avtalet och anklagar därför Ryssland för brott mot detta. Bl.a. anser USA att de ryska Iskandermissilerna strider mot avtalet, trots att dessa bara har en räckvidd på 48 mil och alltså inte faller under INF-avtalet. Från rysk sida anser man att detta, liksom utplaceringen av nya missiler på u-båtar och fartyg, bara syftar till att återställa balansen.

President Putin har lovat att ”ögonblickligen och reciprokt” besvara USA:s kärnvapenrustning för att tvinga det tillbaka till förhandlingsbordet. Allt började med USA:s ensidiga frånträde under Bush från ABM-avtalet om anti-ballistiska missiler. Detta skadade också START II-avtalet (Strategic Arms Reduction Treaty). USA bröt mot överenskommelse om förstörelse av vapenplutonium och har fördröjt destruktionen av landets kemiska vapenarsenal, etc.

USA vill nu riva upp INF-avtalet med hänvisning till att Ryssland har brutit mot avtalet. Vladimir Batiuk, chef för det politiska och militära forskningscentret vid vetenskapsakademins institut för USA- och Kanadastudier, skriver i ett inlägg till diskussionsklubben Valdaj att det finns en förklaring till den amerikanska ståndpunkten.

År 2008 registrerade den amerikanska underrättelsetjänsten ett test av en rysk kryssningsmissil med 200 mils räckvidd. Man konstaterade att detta 9M729- system var en markbaserad missil och följaktligen var provskjutning och efterföljande utplacering på mobila uppskjutningskomplex ett direkt brott mot INF-fördraget.

USA svarade med att själva börja utveckla en markbaserad kryssningsmissil med ett intervall på 500-500 km. Ryssarna avvisar resolut de amerikanska anklagelserna om att bryta mot INF-fördraget och hävdar att 9M729-missilen helt uppfyller kraven i dokumentet, eller med andra ord har en räckvidd på högst 50 mil.

Amerikanska experter var dock inte helt eniga i sina slutsatser. Några påpekade att 9M729-missilen i september 2015 flög 30 mil under ett test. Slutsatsen var att den amerikanska underrättelsetjänsten hade förväxlat den sjöbaserade 3M14 Kalibr-kryssningsraketen med 9M729-systemet.

Detta fel är ganska förståeligt, påpekar Batiuk, om vi tar med i beräkningen att dessa missiler tillverkas av samma ryska företag - NGO Novator (Jekaterinburg) - och har mycket liknande utseende (se Scott Ritter http://www.theamericanconservative.com/articles/the-nuke-treaty-that-ended-the-cold-war-is-unraveling/).

Ett missförstånd kan alltså komma att stjälpa ett viktigt nedrustningsavtal. Och varför? För att parterna inte talar med varandra.

Den särskilda kontrollkommissionen för INF-fördraget hade sitt första möte för ett år sedan men hare uppenbarligen inte lyckats reda ut frågorna.

http://valdaiclub.com/a/highlights/inf-treaty-compliance-facts-and-allegations/


vesti nedeli 12/11